Förslaget om höjd pensionsålder följer en internationell trend. Minimiåldern för uttag av svensk ålderspension föreslås höjas till 63 år. Vi ska å andra sidan beviljas "rätten" att arbeta kvar till 69 - en rätt som för många arbetande enligt marknadsekonomins okränkbara lagar och upphovsmännens intentioner så småningom kommer att förvandlas till ett tvång. Med andra ord: fler måste jobba mer för att få ut samma "livslön".
Tyskland ska eventuellt höja pensionsåldern till 69 år, Frankrike till 67, Italien till 66, och i Storbritannien stegvis från dagens 65 år till 67 år 2028 etc. Internationell dumpning av livslöner pågår.
Den som i dag, vid 65 års ålder, går i ålderspension har i genomsnitt 19-21 år kvar att lyfta pension - till skillnad från 12-14 år när folkpensionen beslutades 1913. En nedmontering måste ske för att "stärka pensionssystemet", ty "pensionssystemet håller på att kollapsa" - det vill säga en viktig del av just den välfärd som har hjälpt oss att hålla oss friska och långlivade.
Ökningen med sju år tillmäts en helt avgörande betydelse för "systemets kollaps" och behovet att försämra det. Detta är mycket sant - fast endast om man förutsätter:
- att den klyfta mellan ökad produktivitet och ökad reallön som började uppstå vid slutet av sjuttiotalet ska fortsätta att vidgas
- att löntagarnas andel av samhällets inkomster samtidigt fortsätter att minska (liksom i flertalet utvecklade kapitalistländer)
- att den rikaste hundradelen av befolkningens andel av samlade inkomster och förmögenheter samtidigt mer än fördubblats.
Dessa tre förutsättningar är inte biologiska eller demografiska. De är ekonomiskt framkallade och politiskt skapade genom kapitalets globala offensiv och arbetets lika globala reträtt.
Livsarbetstiden, och därmed betalningsunderlaget för pensionerna, har under de senaste 30 åren minskat med åtta år (från 21 till 29 år) genom att folk kommer senare ut i arbetslivet och genom medvetet ökad arbetslöshet.
Bild: Robert Nyberg
Att produktiviteten inom svenskt näringsliv under samma tid har femdubblats brukar sällan nämnas i sammanhanget, inte heller att förvärvsintensiteten hos kvinnor sedan ATP-reformen 1958 har ökat från 30 till 80 procent.
Det finns ingen särskild pensionsfond, ingen speciell skattkista som betalar ut pensionen i dag men som nu skulle sina. Ingen "uppskjuten lön" ligger stilla och väntar på oss.
Det är ur årets samhälleliga produktion som folk får sin pension i år. Kampen om pensionens storlek - och om den ålder då den blir tillgänglig - är en viktig del av de arbetandes ekonomiska kamp.
