När revolutionen kom till Vårby gård
Drömmen om det röda
Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek
Nina Björk
Wahlström och Widstrand 2016.
I DRÖMMEN OM DET RÖDA berättar Nina Björk om Rosa Luxemburgs liv och tänkande och om den turbulenta epok under vilken hon levde. Men framför allt tar hon dessa ämnen till utgångspunkt för en diskussion om vår tid.
Denna diskussion mynnar ut i en plädering för en marxistisk analys och kritik av kapitalismen som dessutom utgör ett skarpt angrepp på den samtida radikalism som bygger på identitetspolitik och normkritik. Enligt Björk är det helt nödvändigt att vänstern grundar sin samhällskritik och sina idéer om en mer rättvis värld i en analys av kapitalismen som ett ekonomiskt system. Och grunden för en sådan analys hittar hon i den marxism som Luxemburg företrädde.
Det kapitalistiska systemet, menar Björk, med utgångspunkt i Marx teorier, är uppbyggt kring en motsättning mellan å ena sidan kapitalister, som äger produktionsmedlen, och å andra sidan arbetare, som kapitalisterna exploaterar genom att köpa deras arbetskraft och lägga beslag på det mervärde de producerar. Och denna motsättning är på ett fundamentalt plan annorlunda än exempelvis patriarkalt förtryck eller rasism. Därför kan kampen mot de kapitalistiska klassorättvisorna inte reduceras till en aspekt av någon allmän, "intersektionell", kamp mot förtryck i största allmänhet.
Björk vill inte bara göra en analytisk skillnad mellan den socialistiska kampen mot kapitalismen och den kulturradikala kampen mot normer och identitetsförtryck. Hon hävdar även att kapitalismen utgör ett mer fundamentalt problem för mänskligheten än fenomen som sexism och heteronormativitet. I hennes analys är kapitalismen såväl själva roten till vår tids onda som den horisont inom vilken kampen mot detta onda måste föras.
Björk hämtar många av sina argument från Luxemburgs skrifter (men förbigår hennes teori om imperialismen, vilket är synd, eftersom den i allra högsta grad skulle kunna ges bäring på analysen av vår tids kapitalistiska elände). I ännu högre utsträckning låter hon sig dock inspireras av Marx, vars analys och kritik av kapitalismen - särskilt sådan den presenteras i Kapitalet, band 1 - presenteras på ett intresseskapande och, på det stora hela taget, stringent sätt.
Den politiska betydelsen av denna bok kan knappast överskattas. På senare år har det publicerats flera bra introduktioner till marxismen, av bland andra Sven-Eric Liedman, Michael Heinrich och Johan Fornäs. Björks styrka i förhållande till dem är framför allt att hon lyckas visa på marxismens relevans i samtiden - dels genom att visa att de problem Marx behandlar också är vår tids brännande frågor, dels genom att demonstrera hur man med hjälp av den marxistiska teorin kan identifiera avgörande svagheter och blinda fläckar i den normkritiska och identitetspolitiska radikalism som dominerar inom vår tids vänster. Man kan därför bara hoppas att Björks bok kommer att läsas av envar som har hjärtat till vänster. Att författaren är en god stilist kan förhoppningsvis underlätta att denna önskan uppfylls.
Möjligen kan man dock kritisera Björk för att ibland inte i tillräckligt hög grad koppla samman sin framställning med sådant som andra skrivit. Hennes kritik av identitetspolitiken har exempelvis betydande likheter med den som formulerats av teoretiker som Walter Benn Michaels och Nancy Fraser och som faktiskt redan getts viss uppmärksamhet i den svenska debatten. Om dessa förbindelser synliggjorts skulle boken ha varit ännu mer användbar.
Recensent: Magnus Nilsson
Filter 51
I ROY ANDERSSONS senaste film "En duva satt på en gren och filosoferade över tillvaron" finns en flera minuter lång scen där Karl XII:s armé tar sig in på en avsides krog på sin vandring österut. Där kommenderar konungens närmaste fram ett glas vatten till majestätet. När han svept det förmanar han "Nu ska den lömske ryssen få på tafsen!"
Bilden poppar upp när man läser Magasinet Filters sommarnummer (51) med titeln "Ta skydd! Den svenska propagandan som gör dig rädd för ryssen."
Mattias Göransson, chefredaktör och ansvarig utgivare, granskar i ett 22 sidor långt reportage olika påståenden i den svenska debatten om det ryska hotet. Med sitt intresse för psykologi och gruppillusioner tar han an sig påståenden om att Ryssland skulle utöva en speciell propaganda gentemot Sverige eller öva mer aggressivt än svensk militär. Fram träder bilden av hur en ganska liten krets journalister, debattörer och militärer styr den svenska uppfattningen av Ryssland.
Reportaget ger också plats för resonemang och kommentarer av Hans Blix, utpekad av Dagens Nyheter som "Putins svenska brigad", generalen Johan Kihl, arkitekt bakom nittiotalets försvarspolitik, och Sven Hirdman, före detta Moskvaambassadör. Ingen av dem står radikalt till vänster i politiken, men de ger samfällt uttryck för att den svenska debatten om Ryssland rymmer många vanföreställningar, och framhåller att vi borde försöka förstå Ryssland.
Göranssons reportage är välskrivet och välavvägt med en saklig genomgång av påstådda kränkningar och övningar. Men har rör aldrig riktigt vid den politiska frågan om varför svenska debattörer och militärer vill överdriva Rysslands agerande i närområdet utan stannar för mycket vid psykologiska förklaringar.
För alla som vill bidra till att bilda opinion och organisera sig mot den ökade Nato- och krigspropagandan är Göranssons reportage viktig läsning.
Recensent: Gustav Landström
13 Myter om bostadsfrågan
Crush
Dokument Press, 2016
RÄTTEN TILL bostad är ett grundläggande mål för all offentlig verksamhet, enligt regeringsformens andra paragraf. Ändå utgår de politiska partierna från att lösningarna måste tillfredsställa vinstmaximerande företag, om medborgarna någonsin ska få det bättre. Så många myter sprids, om behov av sänkt standard, avreglerat byggande, "renoveringsbehov" och bostaden som var mans väg till en egen förmögenhet. Forskarnätverket Crush krossar de myter som allt för oftast tas för sanningar och väcker nya tankar om utvägar ur bostadskrisen som utgår från medborgerliga behov. I tretton korta kapitel, på ett språk som är tillgängligt också utanför forskarmiljöerna, granskas de vanligaste vanföreställningarna i bostadsdebatten och de sociala konsekvenserna myterna skapar. Boken är en utmärkt vägledare för varje hyresaktivist och renovräknings-motståndare. Den fungerar som läsning på egen hand och är utmärkt som studiecirkelmaterial.
Recensent: Magnus Göransson
Äkta amerikanska jeans
Jan Guillou
Piratförlaget 2016
I DEN SJÄTTE volymen i Jan Guillous dekalogi om 1900-talets Europa, speglad i bröderna Lauritzens - Lauritz, Oscar och Sverre - och deras efterkommandes öden, har vi kommit fram till 50-talet.
Lauritz dotter Johanne har efter kriget lämnat sin tjänst som brittisk-svensk sabotör av den tyska ockupationen i Norge och är inflytelserik kulturkritiker på Dagens Nyheter. Oscars mindre lyckade dotter Helene, fick med den franske motståndsmannen Letang sonen Eric. Man skulle definitivt ha trott han har författaren själv som förlaga, om Guillou inte i en bisats på slutet förnekat det. Men likheterna är alltför påtagliga för att vara betingade av slumpen.
Framställningen kompliceras genom att Erics ungdomsliv i Stockholm och Saltsjöbaden honom själv ovetande står i centrum. Samtidigt tänkes den tjugofyraårige författaren Eric år 1968 skriva ner en skildring av sina barndomsår. Dessutom diskuterar han, nu i jagform, med kritikern, tant Johanne, om hur man litterärt ska gestalta den pubertale Erics tänkande, genom vilket efterkrigstidens Sverige och Lauritzenfamiljens upplösning och politiska utveckling tänks filtrerad. Av Sveriges förvandling till en av USA:s lydstater på femtiotalet återstår i boken mest jeansens genombrott.
För att göra denna anmälan precis så kort som boken förtjänar måste jag säga: det gick inte så bra. Erics båda huvudintressen var nämligen av naturliga skäl att 1) bli av med svendomen, 2) komma under 1 minut på 100 meter fritt.
Han lyckas självfallet i båda styckena. Det som därutöver var av intresse i hans liv fanns redan att läsa i Guillous tidiga roman Ondskan. Sannolikt rycker Guillou, efter denna lite trista transportsträcka, upp sig i volym 7-10.
Recensent: Hans Isaksson
En värld att vinna
Anna Fröding
Visto förlag 2015
KARL, EN PENSIONERAD överläkare i det tidiga nittiotalets Sverige får veta att hans älskade barnbarn slagits ihjäl av nazister, på ett sätt som påminner läsaren om mordet på John Hron. Karls tankar leder tillbaka till barndom och ungdom, som ungkommunist i en arbetarfamilj i 20- och 30-talets Berlin och sedan som fängslad i trettiotalets koncentrationsläger. Boken är den första i en planerad trilogi, som kommer att ta oss från Karls ungdomsår i Tyskland till vuxen ålder och dagar som äldre i Sverige - och på nytt konfronterad med det högerextrema våldet. Anna Fröding är en god berättare med ett rakt och enkelt språk, som är tillgängligt också för mindre vana läsare. Vi ser fram mot de två kommande delarna!
Recensent: Magnus Göransson
Hundra år i samma klass
Mats Källblad
Galago 2014
ARBETARLITTERATUREN är levande i Sverige och finner sig nya former. Mats Källblad har med Hundra år i samma klass skapat vad jag tror är den första självständiga tecknade arbetarklasskildringen. Den berättar om tre generationer statar- och arbetarfamiljer, om kampen för överlevnad, för att hävda sin rätt och i den yngsta generationen, rätten att bryta sig ut. Klassamhället begränsar dig redan innan du hunnit födas. Livet som arbetarunge i en liten avkrok i nordöstra Skåne skapar trygghet och gemenskap, men också en instängdhet som kan döda drömmarna. Går det att säga nej till skitjobben och söka sin väg utan att förråda sin klass och sitt ursprung? Källblads tecknade roman är skickligt sammansatt av tre tidigare utgivna berättelser och en nyskriven ram som lyfter fram de historiska sambanden, vad vi kämpade för och vad vi fick.
Recensent: Magnus Göransson
När revolutionen kom till Vårby gård
Björn Öijer
Recito förlag 2016
BJÖRN ÖIJERS ger oss en 600-sidig berättelse om makt, livsvillkor och ibland uppror i Vårby gård från de första människorna till 1970-talets SKP-avdelning. I centrum finns (som vanligt, tvingas man att tillägga) en tvivlande intellektuell, Martin, som motvilligt vinns till partiet för att långt senare bli en av de sista som lämnar. Han består romanen ut, medan en mängd personer passerar revy, som delar av Huddinges historia. Martin våndas över politiken och över historien och försöker skriva sig till ett sammanhang, bland annat genom att, som en del i det politiska arbetet, författa en lokal historik över Huddinge. Den utgör i sin tur den lokala historieskrivning som är berättelsens andra pol. Björn Öijer skriver bra. Inledningen där Huddinge presenteras genom en bilfärd till skroten stannar i huvudet! Problemet är att författaren inte bestämt sig för om han velat skriva romanen om den socialistiska vänster som växte ur Vietnamrörelsen och som ville förena sig med massorna, eller en kollektivroman om Huddinge genom tusentals år. Resultatet är två böcker om varandra i en volym, som sammanslagna tyvärr stjäl syre och uppmärksamhet från varandra.
Recensent: Magnus Göransson
Samtida politisk teori
Stefan Jonsson, red.
Tankekraft förlag 2015
THE LEFT HEMISPHERE - MAPPING CRITICAL THEORY TODAY
Razmig Keucheyan,
Verso 2014
ENLIGT FÖRORDET presenteras i Samtida politisk teori de tänkare som tar upp plats i "den yngre intellektuella generationens" bokhyllor. I Clarté förekommer de mer sällan. Och boken argumenterar inte särskilt övertygande för att man borde ändra på det. Texterna är nämligen inte så intresseväckande. Bland annat späckas de av svårgenomtränglig jargong. De samtalar inte heller med varandra, utan presenterar de enskilda tänkarna i isolering, på ett ganska navelskådande sätt. Dessutom lyckas de dåligt med att visa hur de politiska teorierna skulle vara politiskt relevanta.
Men naturligtvis finns det mängder av samtida politiskt tänkande som borde beredas plats i Clarté. En stor del presenteras på ett utmärkt sätt i Razmig Keucheyans bok, till stor del samma tänkare som i Samtida politisk teori (och mer därtill).
Keucheyan tar ett helhetsgrepp på den kritiska teorin och placerar in den i en större berättelse, nämligen den om marxismens historia. Hans grundläggande tes är att den samtida kritiska teorin är nära förbunden med de idéer som uppstod inom den nya vänstern på 1960- och 1970-talen och att deras utveckling påverkats av de förluster vänstern lidit sedan dess. Bland annat noterar han att arbetarklassen inte längre ges prioritet som "politiskt subjekt", utan numera får dela den rollen med andra grupper, och att teoretikerna intresserar sig mindre för ekonomi och mer för identiteter.
Recensent: Magnus Nilsson
