Så räddar vi svenska skolan

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men segregationen tilltar, och från att ha varit ett föredöme räknas den svenska skolan i dag till de medelmåttiga. Vinstdrivna skolor förstärker klassamhället. Mats Wingborg presenterar åtta reformförslag som Nätverket för en likvärdig skola lagt fram.

Marknadiseringen av skolsystemet är den främsta orsaken till den allt sämre likvärdigheten. Närmare bestämt handlar det om en kombination av aktiebolagsskolor, det fria skolvalet, skolpengen, den fria etableringsrätten för fristående skolor och möjligheten för fristående skolor att använda kösystem vid intagning. (Kösystemet, tillsammans med att skolbolagen oftast förlägger fristående skolor i höginkomstområden, garanterar ett skevt urval. Elever med föräldrar med lång utbildning blir överrepresenterade.) Friskolornas sneda urval är en förutsättning för att skolaktiebolagen kan tjäna pengar. Det tillåter de fristående skolorna att ha färre lärare och en lägre andel utbildade lärare än de kommunala skolorna och ändå klara samma resultat. Om man beräknar Pisaresultaten så att man kompenserar för föräldrarnas utbildningsnivå, är de fristående skolorna till och med aningen sämre än de kommunala.

I marknadsstyrningen kan det till och med löna sig att äga skolor som "misslyckas", det vill säga har problem med sjunkande resultat, låg skolmotivation och dålig ordning. På en normal marknad slås producenter av dåliga varor eller tjänster ut. Det accepterar vi inte gärna inom skolan (och det har också varit stora protester när skolor har gått i konkurs). I stället tänker vi att skolor med "problem" ska få extra stöd för att någorlunda upprätthålla likvärdigheten. Så sker också i dag. När Skolinspektionen riktar kritik mot en skola går ärendena vidare till Skolverket som initierar särskilda program för att stödja skolorna.

Stödet från Skolverket blir absurt nog ett incitament för de fristående skolorna att fungera dåligt; det ger ju möjligheter till extra stöd. Skolkoncernerna Yrkesgymnasiet och Praktiska gymnasiet har fått förödande kritik från Skolinspektionen; misskötseln har till och med lett till att koncernerna fått betala vite. Samtidigt har skolorna fått stöd från Skolverket för att få bukt med problemen. En myndighet utdömer ekonomisk bestraffning, en annan ekonomisk belöning!

Marknadiseringen av skolan tog fart i slutet av 1990-talet. Fram till dess var den svenska grundskolan en av de bästa i världen. Eleverna hade mycket goda resultat i internationella jämförande studier, och det var små skillnader mellan elever och skolor. Särskilt väl lyckades den svenska skolan med elever med svårigheter av olika slag.

Sedan slutet av 90-talet har skillnaderna mellan elever och skolor ökat mycket kraftigt. För varje år klarar allt fler elever inte kraven för gymnasiebehörighet samtidigt som allt fler får högsta betyg i alla ämnen. Skillnaderna mellan skolornas resultat har fördubblats. Elever med högutbildade föräldrar, mycket stöd hemifrån och höga betyg samlas på vissa skolor, elever med lågutbildade föräldrar, sämre stöd hemma och låga betyg samlas på andra. Trots att kravet på likvärdighet är inskrivet i skollagen har alltså en rad reformer verkat i motsatt riktning.

De ökande skillnaderna leder bland annat till:

- att allt fler ungdomar slås ut från skola och arbetsliv,

- att elevernas kunskaper försämras. Resultaten från Pisa och Timss 2015 visar visserligen att den nedåtgående trenden brutits, men fortfarande är resultaten betydligt sämre än på 1990-talet, och elevernas klassbakgrund har starkare genomslag än någonsin i resultaten.

- att skolan som en mötesplats för samhällets olika grupper omöjliggörs,

- att skillnaderna ökar i hela samhället.

Unikt för den svenska skolan är dess extrema marknadsutsättning. Inget annat land, förutom Chile, har gått lika långt i privatisering och marknadsanpassning av skolsystemet.

Motiven bakom marknadsutsättningen av skolan var två: dels att den fria konkurrensen skulle höja kvaliteten och sänka kostnaderna, dels att öppna nya områden för privat kapital och investeringar. Resultatet blev sjunkande kunskaper och ökade kostnader.

Grundskolor konkurrerar inte främst med kvaliteten på sin utbildning utan med sitt elevurval. Visst påverkas skolsegregationen också av bostadssegregationen. Men det förklarar inte de ökade resultatklyftorna de senaste 15 åren. De beror framför allt på det fria skolvalet, överetableringen av skolor och den individuella skolpengen. Sedan kan det finnas ytterligare förklaringar till försämrad likvärdighet och till att fler elever lämnar grundskolan utan godkända betyg, till exempel förändringar av betygssystemet.

Vad krävs för att återupprätta en likvärdig skola? Nätverket för en likvärdig skola har lagt fram åtta punkter.

1. Återupprätta skolan som en samhällsbyggande institution.

Den syn på skolan som en samhällsbyggande institution som låg bakom den sammanhållna nioåriga grundskolan har övertrumfats av synen på skolan som en arena för individuell måluppfyllelse. Skolan är inte längre med självklarhet en plats där unga med olika bakgrunder kan mötas och lära om och av varandra.

2. Definiera begreppet likvärdighet i skollagen.

Enligt skollagen ska skolan vara likvärdig. Men det finns ingen tydligt fastställd definition av likvärdighetsbegreppet utan det kan tolkas på olika och ibland motstridiga sätt. Ett första steg i arbetet med att återigen bygga upp en likvärdig skola är att tydligt klargöra vad begreppet likvärdighet i skollagen innebär.

3. Skolan ska styras av demokratiska beslut - inte av marknaden.

I dag är kommunen huvudansvarig för sin skolorganisation. Samtidigt beslutar staten, genom Skolinspektionen, om tillstånd för nyetablering av fristående skolor, och marknaden styr vilka elever som ska gå i dem.

Skolinspektionen har varit mycket generös med tillståndsgivningen trots att kommunerna i många fall har varnat för överetablering. Utvecklingen är tydligast för gymnasieskolan. År 1991 fanns det drygt 500 kommunala gymnasieskolor i Sverige. År 2012 hade det tillkommit ytterligare nästan 500 fristående. Först när överetableringen, förvärrad av fallande elevtal, skapat en kris, blev staten mer restriktiv med tillstånd för nya gymnasieskolor. 2015 nådde elevtalen botten och kommer nu att öka i snabb takt de kommande åren. Fler gymnasieplatser måste tillkomma, och kommunerna måste få möjligheter att styra planeringen.

När de vinstdrivna skolbolagen får tillstånd att starta grundskolor etablerar de sina skolor där de har störst möjligheter att fylla elevplatserna med studiemotiverade elever med goda förutsättningar, inte där behovet av nya skolor är störst. Framför allt genom att spara på lärarna kan de göra vinst. Inom gymnasieskolan etablerar de sig allra helst inom yrkesprogramssegmentet där programpengen är störst, och inte sällan maximerar de vinsterna genom att hålla nere fasta kostnader för utrustning, utöver lägre lärartäthet. Kommunerna som har det yttersta ansvaret för att alla elever får den skola de har rätt till, kan inte planera sin skolorganisation rationellt och långsiktigt. De måste anpassa sig till de förutsättningar som marknaden och de vinstdrivna skolbolagen skapat.

Kommunerna ska ha den slutliga beslutanderätten om skoletableringar för att kunna planera sin skolorganisation med sikte på att stärka likvärdigheten. Skoletableringar ska vara ställda under demokratisk kontroll även på kommunal nivå.

4. Begränsa det fria skolvalet - inför ett mål i skollagen att alla skolor ska vara bra skolor.

Dagens skolpolitik skapar vinnare och förlorare. När det finns förlorarskolor blir det viktigt för allt fler föräldrar att välja skola för sina barn. Därmed skapas en nedåtgående spiral där fler val leder till fler förlorarskolor. Vore skolan likvärdig, och alla skolor bra skolor, skulle det upplevda behovet att välja minska eller upphöra.

Här finns en genuin intressekonflikt. Å ena sidan enskilda elevers och föräldrars intresse av att fritt få välja skola, å andra sidan individernas samlade, och samhällets gemensamma intresse av en sammanhållen och likvärdig skola. Inför motstridiga intressen måste man bestämma sig för vad man tycker är viktigast. Man måste prioritera. Det går inte att bara låtsas som om intressekonflikten inte finns.

Bild: Robert Nyberg.

5. Förbjud vinstdrivna skolhuvudmän - låt samhället ta över skolorna.

De vinstdrivna aktiebolagens inträde på skolområdet har fått en rad allvarliga effekter på skolverksamheten. Allvarligast är att de vinstdrivande skolföretagen är den starkaste faktorn i segregationsprocessen. Möjligheten att starta vinstdrivande skolor har också bidragit till överetableringen av skolor.

Skolor drivna av aktiebolag och andra företag som har vinst som drivkraft har tagit över friskolebranschen. De har i dag cirka 80 procent av marknaden, räknat på antalet elever.

För att komma tillrätta med de brister som skolbolagen orsakar har en rad förslag presenterats. Det har till exempel föreslagits att bara vissa företag, de långsiktiga och seriösa, ska få driva skolor eller att fristående skolor inte ska få sköta elevintaget. Andra förslag har betonat skolornas kvalitet, till exempel att staten ska kunna bestämma över lärartäthet.

6. Avveckla skolpengssystemet - inför ett öronmärkt behovsstyrt statsbidrag till skolan.

Dagens system med skolpeng måste avvecklas. I dag kan elever flytta nära nog obehindrat och ta med sig skolpengen. Skolan som förlorar elever får då sämre förutsättningar att klara sin uppgift och hamnar lätt i en nedåtgående spiral.

Staten bör överta finansieringsansvaret för skolan och tydligt ange principer för resursfördelningen. Statsbidraget till kommunernas skolverksamhet ska lyftas ur det generella bidraget till kommunerna och öronmärkas till skolan. Bidragets storlek ska bygga på bland annat antalet elever och fördelning på årskurser, kommunens befolkningsgeografi (långa avstånd = små skolor), befolkningens socioekonomiska sammansättning, antal nyanlända elever, elevernas könsfördelning. Kommunerna ska också sträva efter att göra upptagningsområden med en blandad elevsammansättning. Med bidraget ska följa tydliga ramar och principer för hur kommunerna fördelar resurser vidare till skolorna.

7. Tidiga insatser och stöd.

I länder med små skillnader mellan elever och skolor satsar man särskilt på elever i behov av särskilt stöd under de tidiga skolåren. En väl utbyggd pedagogisk verksamhet som inom klassens ram ser till att alla elever ges förutsättningar att klara undervisningen och att nå målen.

8. Riktade satsningar behövs till elever som anländer till Sverige under skoltiden.

De elever som kommer till Sverige under skoltiden har stora problem med att nå skolans mål. På några få år ska de klara av kurser som infödda elever behöver nio år för att klara. Alltför många av dessa elever ställs inför övermäktiga krav och slås ut från skola och arbetsliv. Varje elev måste få riktade resurser och tillräckligt med tid för att kunna nå målen i grund- och gymnasieskola. Särskilda statliga resurser för dessa elever måste ingå i det öronmärkta statsbidraget till skolan. De nyanlända eleverna ska så snart som möjligt ingå i vanliga klasser och undervisningsgrupper.

Se vidare static.katalys.org