Läs det senaste utgivna numret digitalt

  • Läs på mobil, platta eller dator. Antingen som pdf eller som en webbutgåva, se vårt webbarkiv
  • Endast 125 kr/år - fyra nummer
  • Betala via swish eller PG 251780-3
  • Åtkomst via www.clarte.se med inloggningsuppgifter mottagna via din e-postadress

OBS! Du måste ange din e-postaddress.

Nytt nummer av Clarté!

  • Nr 3/2022 NATO - Sverige Afrika Ukraina

Senaste ClartéNu är det allvar. Efter beslutet att överge 200 år av neutralitet och ansöka om inträde i Nato ebbade den säkerhetspolitiska debatten i stort sett ut. Vilka politiska och rättsliga effekter kommer medlemskapet att få? Hur stort blir USA:s politiska inflytande? Vad får sveket mot kurderna för konsekvenser? Vilka krig och militära konflikter kommer Sverige nu att dras in i? I detta nummer av Clarté skildrar vi förspelet till ansökan om medlemskap – och till den invasion av Ukraina som regeringen anförde som motiv. Vi granskar kampanjen för Nato och de hot mot yttrande- och tryckfriheten som Sveriges införlivande i militäralliansen för med sig. I nummer 1/2022 av Clarté skrev vi om 20 år av krigande med USA och Nato i Afghanistan. Nu berättar vi om Natos operationer i Afrika. Nato är ingen försvarsallians, och Sverige ansluter med egna imperialistiska ambitioner.

Clarté 3/2022 har temat "NATO - Sverige Afrika Ukraina". Beställ nya numret av Clarté!

Är du e-prenumerant kan du logga in ovan för att läsa det nya numret. Vill du bli e-prenumerant och kunna läsa tidskriften på nätet samma dag som den kommer ut? Läs mera om e-prenumeration.

Hur en politisk förändring sker går ibland att läsa utifrån hur en politisk rörelse som förändras behandlar den historia den är sprungen ur. Inget konstigt med det. Vanlig dialektik. Micael Collins, historisk figur i frihetskampen, organisatören, kämpen, obönhörlig gentemot den brittiska säkerhetstjänsten, Fristatens portalfigur, förrädare mot Saken, avrättad av IRA. För 30 år sedan var det ”blåskjortorna” i Fine Gael som högtidlighöll hans minne, sedan började det hända saker... När filmen om Collins gick publicerade An Phoblacht, Provisoriska Sinn Feins tidning en bioannons: ”Micael Collins Sold out”. Något år senare hade han fått nya beundrare.
Förhandlingar, kompromisser, kapitulation, uppgivande av vapen, krig mot kvarvarande rebeller, förvaltande av den brittiska provinsen, allt hade en företrädare. Gerry Adams, PSF:s ledare har dock ett för sjaskigt förflutet, omöjlig som filmhjälte.
Sedan Långfredagsavtalet 1998 förvaltas den nordirländska staten av det lojalistiska Democratic Unionist Party(DUP) och PSF, med Arlene Foster som förste minister och Martin McGuinness från PSF som andre. Det bedrivs en nyliberal politik dikterad från London. De båda befolkningsgrupperna har varsin representant och partierna ser till så att den egna gruppen inte förfördelas. Någon nationell politik bedrivs i princip inte. I stort sett alla projekt i de nationalistiska områdena bekostas av britterna. Kevin Bean visade i ”The politics of new Sinn Fein” hur rörelsen av britterna bit för bit köptes upp av bidrag, projekt, politiska utspel tills dess raison d´être var underminerat och frågan: Varför framhärdat vi i en kamp vi inte vinner, måste ställas. Då hade grunden lagts inom rörelsen fram till den Ard fheis (årskonferens) där de livstidsdömda ”Balcombe Street-gang” tillfälligt givits permission för att närvara och antingen skulle gå fria eller återvända till fängelset beroende på vilket beslut konferensen tog. Clintons sändebud Richard Haas närvarade, antingen skulle Sinn Fein få samla pengar i USA eller inte. Många miljoner stod på spel, modiga voluntärers framtid avgjordes. Ingen kunde stå emot sådan utpressning. Vapnen lades ner, förhandlingsbordet väntade.
Den situationen hade länge förberetts genom dolda förhandlingar med britterna, genom ett fundamentalt skifte i linje. Beslutet om att inta platser i An Dail var i princip ett beslut om att avsluta den väpnade kampen. Varje IRA-bomb, varje kula avlossad, skrämde väljare från Sinn Fein. Det var bara att välja.

Hur ser det då ut snart 20 år efter ”fredsavtalet”?
Sekteristiskt våld dominerar totalt ”hatvåldsbrotten” och trots alla attacker på invandrare under senare tid är de dubbelt så många. 2012/2013 tvingades 411 familjer lämna sina hem på grund av sekteristiskt våld eller hot. Inga sk. ”Fredsmurar” har rivits, de är fler än innan avtalet, i Belfast ca 4 mil, umgänget över religionsbarriären är mycket sällsynt, skolan fortfarande efter konfessioner, bland de unga föredrar man inte blandade arbetsplatser.
Den ekonomiska krisen har drabbat N.I. värre än resten av Storbritannien; 26% av arbetskraften tjänar mindre än fattigdomsgränsen. Här finns de lägsta lönerna. Fattigdomen ökar; 24% i absolut fattigdom, 21% i relativ. I samtliga indikatorer visar sig katoliker fortfarande ligga värre till än protestanter, ex. 61% katoliker uppger att de inte har råd att hålla bostaden tillräckligt varm, 24% protestanter. De fattiga distrikten är desamma nu som för 25 år sedan, katolska. Till sjukvården söker fler än 31 personer om dagen för självskadebeteende och självmordstankar. Självmorden är koncentrerade till de fattigaste, katolska, delarna av Belfast. Bland de unga registreras en uppgivenhet och en bristande tro på framtiden. Fredsprocessen har förlorat kraften att inspirera, skriver The Monitoring Comission.
Nordirland har aldrig haft ett modernt partiväsende, politik följer konfessionslinjer, numera två partier per konfession, DUP och UUP(Ulster Unionist Party) för protestanter, PSF och SDLP (Social-Democratic and Labour Party) för katoliker och däremellan ett Alliance Party för de enbart liberala. Därför har heller inget Labour Party någonsin vunnit styrka, ingen radikal socialistisk rörelse har haft framgång. Inget parti har kunnat samla över religionsbarriären. Så snart levnadsvillkor ifrågasatts har den nationella frågan väckts. När Peoples Democracy och Medborgarrättsrörelsen försökte stämplades de direkt som fiender till staten och attackerades av lojalister, då deras syfte var att upphäva diskrimineringen mot katoliker.
Maktdelningen är nyskapande genom att inget parti ensamt, dvs en befolkningsgrupp, får regera. Alla valda måste benämna sig med en identitet, ”nationalist”, ”unionist”, eller ”annat”. Utifrån detta fördelas poster så det skall bli lika. Detta spektakel har bara förstärkt uppdelningen.
I Fristaten har PSF profilerat sig som ett parti emot åtstramningen, i norr har de accepterat just sådana neddragningar. De låter som vilka liberaler som helst när de hyllar ”entreprenörer och företagsledare” som skall vara ”äventyrliga och framgångsrika”. De för en nyliberal politik på alla områden, varit drivande i att sänka bolagsskatten, privatisera vattnet, bussar, skolor. Röstat för neddragningar i hälsovården. ”SF:s politiker har gjort ´snacka vänster och agera höger´ till en konst”, skriver en kommentator.
Så ”fredsavtalet” har sina förmånstagare. PSF:s ledare åker nu runt och hälsar på statsmän, tas emot i Vita Huset, skakar hand med drottningen, fördömer de republikaner som fortsätter kampen. Det ena går inte utan det andra. Konflikten är över, regerandet har tagit vid och det har lönat sig.

Partiet är det utan jämförelse rikaste i norr. Miljoner rullar in från USA. Både i norr som i Fristatens parlament har partiet den största staben assistenter. Miljoner rinner iväg från parlamentet till konsulter anställda av partiet. Många av PSF:s och PIRA:s tidigare aktivister har också anställts i olika skattefinansierade projekt och organisationer, får alltså sin lön från ”fienden”. Detta har också blivit ett sätt för PSF att köpa lojalitet och tystnad: ifrågasätt inte linjen så har du ett jobb. Byggkontrakt läggs till ledningens kompisar och facket gör sig inte besvär. För andra grupper är det i princip omöjligt att hyra en pub för en tillställning, den puben kommer att bojkottas. De nationalistiska områdena styrs av en oberörbar maffia. De gamla frihetskämparna har blivit områdenas elit.
När Robert McCartney fick halsen avskuren på en pub i centrala Belfast i januari 2005 fanns inte ett vittne trots att puben var full, PIRA-voluntärer städade undan bevisen, närvarande hotades till livet om någon skulle få för sig att vittna. Ingen fälldes.
När den skyldige ”Jock” Davidson själv mördades i våras, svarade PIRA snabbt med att döda den de utpekat som ansvarig, Kevin McGuigan. PIRA:s tidigare voluntärer används fortfarande för att hålla oppositionen kort, de används som angivare, som avrättningspatruller; Joe O´Connell, ledare för Real IRA i Belfast mördades 2000, Paul Quinn 2007, Gareth O Connor 2003; som lynchmobb; kritiska skribenter har hotats och uppmanats flytta. Richard O´Rawe, som avslöjade att Adams medvetet låtit sex av de hungerstrejkande 1981 dö för att gynna SF:s valkampanj, blev med ens en icke-person i västra Belfast. Tjuvskytten har blivit skogvaktare. Den republikanska rörelsen arbetar idag under mycket svåra förhållanden.
Journalister som Suzanne Breen och Ed Moloney har uppskattat att det inom PIRA fanns minst ett par dussin brittiska agenter. Hela Rörelsen var djupt infiltrerad och endast ett par har avslöjats. Inget annat parti i Fristaten, skriver Antony McIntyre, har alltså så stor del av sin medlemsskara på brittiska lönelistan som Sinn Fein. Han uppmanar: Håll MI5 utanför the Dail, rösta inte på Sinn Fein!
När Gerry Adams reser runt på ekonomiska forum och försöker ragga multinationella företag till norra Irland för att exploatera arbetskraften där påminner han om den James Connolly beskrev på 1910-talet: ”När mannen från Sinn Fein talar till män som slåss mot låga löner och säger dem att Sinn Fein har utlovat irländsk arbetskraft till låga löner till den utländske kapitalist som önskar etablera sig på Irland, vem kan då undra om de då tror att en förändring från Tory-styre till Sinn Fein bara blir en mellan en djävul de känner till en de inte känner.”

Länkar till motståndet:
eirigi.org
32csm.net
republicanunity.org
republicansinnfein.org

{jcomments lock}

Nytt på Clartébloggen

Det finns ingen gratis ketchup

Erik Haking - 30 november 2022

På danska snabbmatskedjor kostar ketchupen mellan 3 och 5 kroner per förpackning. Ketchup är alltså, enligt dansk klassificering, jämställd med en sås eller dipp likt mayonnaise eller remoulade. I Sverige är däremot ketchup klassad som en basvara, likt salt och peppar, som man får ta hur mycket man...

Läs mer ...

Clartés remissvar - Svensk anslutning till Nato

Styrelsen - 16 november 2022

Remissvar Sveriges medlemskap i Nato (Ds 2022:24) Sammanfattning Svenska Clartéförbundet motsätter sig förslaget att Sverige ska ansluta sig till den Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Förbundet anser inte att de grundläggande förutsättningarna för den traditionella svenska alliansfriheten...

Läs mer ...

Med förnuftets ljusfackla i vänster hand

Mats Parner - 14 november 2022

Bara en gång har jag träffat författaren Erik Wijk. Det lär ha varit 2006 eller 2007, då han i Bokcaféets regi föreläste om demokrati, yttrandefrihet och rätten (eller vikten av) att göra motstånd i en värld av krig. Evenemanget ägde rum i Karlstad. Efteråt samlades föredragshållaren, jag själv...

Läs mer ...

Några tankar om excellens och spets i forskning

Johan Wickström - 11 november 2022

Ibland är det klokt att tänka: Tvärtom! Jag lyssnade nyligen på Vetenskapsradions intervju med den nya utbildningsministern. Han lade ut texten om den kommande borgerliga forskningspolitiken. En våg av positivt laddade ord mötte radiolyssnaren redan under intervjuns första minuter. Den framtida...

Läs mer ...

Tekniska problem med tidskriftsartiklar

Vårt artikelarkiv påverkas av ett tekniskt problem som gör att det för närvarande tyvärr inte går att se bilder i äldre tidskriftsartiklar. Vi jobbar på att lösa problemet, men tyvärr kan det ta lite tid innan bilderna är tillgängliga igen. 

Artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder.

Webbredaktionen

 

Läs Clarté på nätet! Nr 2/22 Musikens makt - Maktens musik

Bildtext

Invasionens ideologi

Benny Andersson - 15 juni 2022

Kontrarevolutionära generaler och tänkare influerade av fascismen hyllas idag av statsledningen i...

Läs mer ...

Bildtext

Vi vill inte finnas

Majsa Allelin - 15 juni 2022

Majsa Allelin intervjuar kollektivet Punk Illegal som är tillbaka efter sju år.

Läs mer ...

Bildtext

Spotify älskar muzak

Rasmus Fleischer - 15 juni 2022

Först ville Spotify sälja valfrihet. Nu erbjuds vi snarare friheten att inte behöva välja. Vi ska...

Läs mer ...